Klubbmonster

Något som tillkommmmit i ens personlighet efter all tid av arbetslöshet.
Man vill inte träffa människor mer än man måste, ta idag som exempel.

Eller ja, jag var ju på stan igår så idag, hade ingen ork att hjälpa mor med storhandlingen. Träffa alla människor, tränga sig fram för att nå saker. USCH! Men som den dotter man är så följde jag med iaf. 
Hemskt! Nu hade jag tur så jag var inte tvungen att prata med folk och varje gång man gick förbi någon som verkade vilja säga något så sprang jag iväg. Döv är vad jag ville vara idag. Total tystnad<3